Varför ska vi äta som våra förfäder?

Innan stormarknader och ultraprocessad mat formade vår vardag, åt vi det som naturen erbjöd och vi tog tillvara på allt. Våra förfäder levde nära djuren och årstidernas rytm, i symbios med naturen. I dag, när vi söker efter rena råvaror, hållbarhet och djupare mening i det vi äter, finns det en visdom att återvända till. 

1. Näringstäthet som våra moderna dieter ofta saknar

Våra förfäder åt inte bara köttet, utan hela djuret. Man tog tillvara på blodet, märgen, hjärtat, njurarna, levern, hjärnan, fettvävnaden, tungan och till och med ögonen. Dessa delar var inte "biprodukter", utan skatter av näring. Det vi idag kallar "nose-to-tail eating" var en självklarhet. Denna typ av kost är idag föremål för forskarnas intresse för att den innehåller en näringstäthet som moderna dieter ofta saknar. Vitamin A, järn, zink, selen, kollagen och koenzym Q10, allt det våra kroppar behöver men ofta saknar i en nutida kosthållning finns i just dessa "glömda" delar.

2. Ett sätt att äta, leva och tänka

Att äta som våra förfäder handlar inte bara om vad vi lägger på tallriken utan också hur vi förhåller oss till maten. För samer och andra nordliga folkgrupper var renen, älgen, fisken och bären livsavgörande. Dessa råvaror har varit en förutsättning för att människor kunnat bo i arktiska områden i tusentals år. Vår identitet, hälsa och kultur har formats av den miljö vi levt i: av landskapet, djuren, växterna och årstiderna. Maten vi åt var inte ett abstrakt val, utan en direkt förlängning av platsen vi bodde på. Vi åt det som fanns tillgängligt och det vi åt påverkade hur vi rörde oss, arbetade, levde och tänkte. När vi förlorar kontakten med naturen, förlorar vi också en del av vår biologiska och kulturella självförståelse. Att återknyta bandet till naturen och den mat den ger är ett sätt att minnas vår ursprung. 

3. Ett arv värt att återvända till

Idag letar många efter "superfoods" i kapslar – exotiska pulver, extrakt och syntetiska tillskott som lovar energi, immunförsvar och långt liv. Men vi glömmer att några av de mest potenta näringsbomberna finns närmare än vi tror, djupt förankrade i vårt eget kulturarv: i renblod, benmärg, lever, hjärta och andra organ. Det handlar inte bara om vad dessa livsmedel innehåller, utan hur kroppen kan tillgodogöra sig det. Till skillnad från många syntetiska kosttillskott är näringen i inälvsmat och animaliska delar mer biotillgänglig vilket betyder att kroppen lätt kan absorbera och använda dem. Till exempel är järnet i blod och lever i den form vi människor tar upp mest effektivt, och vitamin A i lever är aktivt retinol, inte ett förstadium som kräver omvandling. Det här är näring som evolutionen har förberett oss för att ta emot, inte som isolerade molekyler, utan som en helhet, i samspel med resten av vår biologi. 

Före den moderna livsmedelsindustrin åt vi det naturen gav oss. Våra förfäder levde i nära samspel med sin livsmiljö, och maten de åt speglade årstidernas rytm och platsens förutsättningar. Inälvor, blod, benmärg och organ var inte undantag utan centrala näringskällor, fulla av biotillgängliga vitaminer och mineraler som våra kroppar är biologiskt anpassade för. I en tid där vi söker hälsa i tillskott, finns det skäl att blicka bakåt. Att återknyta till den mat våra förfäder åt är ett sätt att äta med både visdom och närvaro.